Stockholm marathon 2021

Godmorgon vänner!

Har börjat landa lite efter lördagens äventyr. Redan 2016 hade jag planen att springa marathon i Stockholm men på grund av en hälsporre och mitt kloka jag så sköt jag på det. Mitt första marathon blev alltså inte i Stockholm men den 9 oktober 2021 stod jag äntligen på startlinjen i Stockholm för mitt fjärde marathon.

Resan är verkligen en del av målet. Det har varit ett annorlunda år på många sätt. Träningsplanerna ändrades från att ta sig an klassikern till att fortsätta att ha fokus på det jag gillar, löpning och crossfit. Kanhända att det kan bli en klassiker i framtiden men just nu är det löpning som är fokus. Tacksam att få vara en del av resan och uppleva allt det vackra längs vägen.

När jag kom fram till Stockholm letade jag mig igenom Stockholms tunnelbanesystem för att hitta tåget som går till Solna och Mall of Scandinavia, där marathon expot i år skulle vara. Blir liksom som fascinerad av dessa tunnelbanor, alltså vilket jobb som ligger bakom.

Väl framme i Solna letade jag reda på expot. Det var inte det största jag varit med om men ändå den där känslan när man får sin nummerlapp i handen och sin påse med lite olika tillbehör, alltså den förväntan som liksom växer i vad som väntar ja det går knappt att beskriva, måste kanske upplevas.

Checkat in på mitt hotel i centrala Stockholm och lägger iordning inför morgondagens lopp. Kollar kartan över hur loppet går, även om jag egentligen inte förstår riktigt vilka gator det rör sig om men får ändå en känsla. Förväntan växer ännu mer.

Det är en såndär perfekt fredag i Stockholm. Solen strålar från en klar himmel, olika turistgrupper på besök, jag är på besök, lokalbor som tagit sig ut i höstsolen. Staden har liksom vaknat igen. Du möts av glädje på olika sätt. Gillar ju just såna där spontanmöten där blicken liksom får tala, där vi igen vågar börja möta varandras blickar. Wow, som jag längtat efter just det. Det är ju just något så vackert över att få möta någons blick utan ord. Att liksom tänka dig bakom och höra tanken.

Efter en såndär riktigt go pasta laddning så blev det en tidig kväll för mig.

Vaknar faktiskt med detta stället från Jakobsbrevet och som får bära mig genom dagen. Det kom även som en påminnelse då kraften i benen började sina vid 35 km. Det är en sån både tacksamhet och glädje att få ha min styrka i någon som är över mina omständigheter, som bär när kraften inte riktigt räcker.

Östermalms idrottsplats – alltså vilken plats. För första gången på nästan 2 år så just denna dag så samlades cirka 12000 personer här för att åter igen få springa tillsammans. Tillsammans är bra grejer. Att stå och småprata lite innan start, få lite tips från någon som sprungit tidigare, glädjas åt att få springa igen, ladda för de kommande 42 kilometerna. En perfekt dag för löpning med 14 grader och mulet. Lite kallt i starten men när väl loppet kom igång var det perfekt.

Jag fick en riktigt bra start, jag har lärt mig att inte vara för ivrig och spurta iväg så tog det lugnt och fick en go värme i kroppen. Halvmaran gick helt utan bekymmer och även bra tid. Fram till cirka 30 kilometer flöt det på riktigt bra och jag njöt av Stockholms gator och alla som tagit sig ut för att heja. Sedan märktes att mina långpass inte blivit så många under detta året. Benen gjorde sig till känna, ja som det kan vara, så det blev att varva med lite löpning och lite gång. Fick sällskap av en tjej som också kände samma så vi peppade varandra i mål, det märkliga att det vi pratade om längs gatorna var just en svensk klassiker…hmm lite lustigt ändå 😉

Att se Stockholms stadion, att få runda den för att sedan få springa in och springa i mål…ja det var nästan så att tårarna kom och man liksom rös i hela kroppen av glädje. Glädje över vad min kropp klarar av. Tacksamheten att få förmånen att springa tillsammans. Tacksamheten över livet – att få springa mitt lopp, att få springa med glädjebudskapet om att det finns hopp även när omständigheterna säger tvärtom. Mitt hopp har jag i Jesus. Det är Han som bär. Jag får göra jobbet men Han bär mig igenom, Han får mig att lyfta blicken och fortsätta hålla fokus. Äventyr tillsammans är de bästa äventyren.

Tack för alla goa hejjarop längs vägen på olika sätt!

Nu tar jag och laddar om…för nästa äventyr. För tillfället blir det löpning på välkända vägar men när tillfället ges då är jag inte sen med att ge mig iväg ut igen. Vart det blir…ja det får vi se.

Ha nu en fortsatt fin dag och vecka vänner och glöm inte hur enormt genomälskad du är för just den du är!

Kram Sara 🙏🏃‍♀️🤗🏆🧸

#tacksam #marathonsara #stockholmmarathon #glädje #jesusgirl #hopp #dittlopp #wrshp