Främlingen

Gokväll vänner!

Sitter hemma vid mitt köksbord, en välbekant plats. En plats jag gillar att vara. Där jag liksom får hitta fokus, ja ladda om för de äventyr som väntar. Kom ju igår hem från ett äventyr i Israel, ja det är liksom alltid så välsignat att få komma dit. Hade förmånen att för femte gången åka dit och den här gången även få ha med min mamma. Dela just dessa heliga platser, platser som talar olika till oss men som ändå har sin grund i en och samma person. Alltså Jerusalem, att få med mina egna ögon, mina egna ben, gå på dessa gator ja det blir så påtagligt stort. Att få lägga märka till detaljerna i varje gathörn ja du vet fråga sig, undrar om detta var en sten som även Jesus gick på? Jag känner mig hemma här men är även en främling i ett annat land men trots det så känner jag mig välkommen. Blicken från kvinnan vid vägkanten med den utslitna kaffemuggen varje morgon fångar min blick. Vi möts och även fast vi inte säger något så gör det att vi inte längre känns som främlingar. Jag försöker tänka mig in i vad som gör att just hon har hamnar där vid vägkanten men det går liksom inte, vet inte ens hur jag ska börja. Hon får liksom en plats i mina böner numera… Tack Gud för att Du vet!

Och så kontrasten. Hemma i min egna lilla by där uppe i norr. Från 30 grader och sol till 15 grader med regn och åska. Så långt ifrån det jag fått se men samtidigt min vardag. Med en runda löpning, ja löpning en så inihoppsan go livsstil. Varför? Jo, för att det påminner mig så mycket om mitt fokus och uthållighet. Det är en livsstil som inte egentligen gör uppehåll. Det spelar ingen roll hur fort eller hur långt. Bara den där förmånen att få springa med ett glädjebudskap, ja det budskap som håller oavsett omständigheter. Du vet det där att älska Gud och människor, precis det, att stråla just av den ovillkorliga kärlek som jag själv fått erfara och erfar dagligen.

Det var blött och segt på slutet av rundan idag och du vet när man bara önskar att man var färdig och småpratar med Gud om att ”kom igen nu, kan jag inte få sluta nu” så dyker liksom som ett bönesvar upp. Thomas, från Schweiz, som letade efter hotellet. Han kom från Norge där han varit och jobbat på någon gård och var nu på väg hem. Men det gick inga tåg direkt från Norge. Så här var han, i lilla Jonsered, en främling vid vägkanten…som frågade om vägen till hotellet. Ibland, eller typ rätt ofta, så är Guds ledning så riktigt påtaglig i mitt liv. Som idag var det som Han ville påminna mig ”Sara, du har så mycket mer än vad du tror men i egen kraft tar du snart slut. Lita på mig, håll fokus på mig. Där sinar aldrig kraften”.

Wow, tänk vad en främling vid vägkanten kan göra i våra liv om vi bara vågar ta oss tiden att möta blicken. Kanske även våga säga ett ”hej”. Vem vet vem främlingen är nästa gång! 😉

Nu mot nästa äventyr imorn, men mer om det i ett annat inlägg.

Ha nu en riktigt välsignad kväll och du, glöm inte hur grym genomälskad du är!

Kram Sara

🙏🏃‍♀️❤️🤗

#tacksam #minresa #marathonsara #minaolikaäventyr #älskalöpning #fokusblicken #främlingen #jesusgirl

Publicerad av: eatprayworkout78

Hej! Sara heter jag och är en galet sprallig pigg tjej som älskar livet. Min största passion är Jesus och min näst största är crossfit och löpning. Min blogg kommer ha fokus på att ande, kropp och själ ska må bra! Jag kommer att dela från mitt liv, vad Gud gör, vad Han vill göra och hur mycket Han älskar oss! En bonus kommer även att vara olika träningsinslag 😅🏋🏽‍♀️💪🏻 Kom och följ mig så kommer det mer eller maila mig gärna eller skriv en kommentar om det är något du funderar över. sara.koitrand@gmail.com Bless 😘

Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s