Hej vänner!
Ska försöka beskriva i några rader just hur mycket den här resan har betytt för mig, tror nog inte att jag kommer lyckas med ord för du vet det som hjärtat har fått smaka på och fått uppleva, ja det går knappt att sätta ord på. Det måste bara få upplevas, så kanske kan jag med dessa bilder och text få just dig att längta att få uppleva Israel och komma närmre i det som just ditt hjärta längtar efter.
Psaltaren 122:6-7 ”Be om frid för Jerusalem! Låt dem som älskar dig vara trygga. Låt det råda frid inom dina murar.” Wow, alltså jag tror det som vi alla egentligen längtar efter vare sig vi bor i Sverige eller Israel eller you name it, så är längtan efter frid och fred det som toppar vår lista på saker att längta efter. Och det är inte annorlunda i Israel, när du möter alla dessa olika människor och får en stund att bara mötas. Vi talar inte samma språk men engelska och kroppsspråk gör att vi ändå förstår varandra såpass mycket att vi för en stund får längta tillsammans om just frid och fred. Bön förändrar, så sluta aldrig att be, sluta aldrig att längta. Sluta aldrig att möta varandras blickar även om det bara blir en kort blick eller något som resulterar i ett djupare samtal. Du vet inte vad det betyder för stunden, du kanske aldrig får veta men en blick och ett leende ja det har vi alla råd med oavsett hur vår dag och vår säsong ser ut. Kanske är det just du som en dag behöver få ta emot den där blicken och leendet. Vågar du?
Det här var ju en av anledningarna till årets resa till Israel. Mitt andra marathon, ja du vet jag har nu klivit ur min bekvämlighet och står inför mitt andra marathon. Känslan var sådär riktigt go. Det blev en tidig morgon då starten gick redan vid 07:00 så stängdes vägarna av redan vid 05:30. Men det var en go stämning där i Sacher Park, mitt i centrala Jerusalem. Jag förvånades över att det inte var någon säkerhetskontroll för att komma in på startområdet, det var bara att strosa in, men det var samtidigt en skön känsla att det var just så öppet. Tacksamt nog så var det ingen som fick för sig att utsätta oss löpare för något otrevligt.
Det var aningens lite rörigt i startområdet, en härlig feststämning då det var många löpare som skulle springa olika distanser. Det gällde verkligen att ha koll på tid och startfålla så du inte missade starten men det gick bra. Starten gick och jag fick den där goa starten, hittade ett gäng som jag tog följe med och jag hittade även det där sköna tempot och bara njöt av att springa på denna historiska mark. Ja, du vet känslan av att verkligen springa i Jesu fotspår, på platser som var avspärrad just för att jag skulle få springa där. Det var mycket uppför men även det gick förvånansvärt bra, inser hur bra jag har blivit på att just anpassa mitt tempo efter omständigheterna. Man blir bra på det man över sig på. Det var mycket folk, och de olika distanserna delade på vissa delar av sträckan och någonstans vid 25 km så var jag nog lite för mycket i upplevelsen att jag missade just vara min grupp tog vägen så min väg korsades med några av de övriga grupperna. Jag lyckades att hitta in igen på rätt väg men detta gjorde att det blev 30 km sprungna på detta lopp. Ja, precis som på bilden ”run like you have never run before”. Ja, det blev det verkligen, för inte fanns distansen 30 km utan det blev min egen. Vem vet kanske nästa år så finns den distansen också. Glädjen över att ha fått sätta sina löparsteg på just dessa gator, alltså wow, det kan jag knappt beskriva men så stort. Tacksamheten över att kunna springa 30 km och knappt vara trött eller seg i kroppen efteråt utan kunna ta en rask promenad tillbaka till hotellet och fortsätta njuta av folkfesten, ja det är något som jag inte kunde drömma om för lite dryga 5 1/2 år sedan. Nu lever jag drömmen och är just så tacksam för varje steg som den här kroppen får vara med om. Hur ser dina drömmar ut?
Det här är en plats jag inte kan hålla mig ifrån då jag är i Jerusalem, Västra muren, en av mina topp 5 platser jag varit på. En vän berättande att en gång då hon varit där så hade hon råkat se vad en person skrivit som bön för att lägga där ”längtar efter frid”, stod det. Det här är en plats där alla kommer, vare sig du är djupt troende eller inte tror alls och allt däremellan. Det är en plats som förändrar dig, även om du just inte är medveten om det för tillfället. En plats där våra böner och längtor får mötas. En plats där Guds närvaro är så påtaglig att du liksom blir knäsvag. Ja, en plats att längta efter frid och fred tilllsammans!
En sån där härlig kväll tillsammans med en god vän och förebild på just en av mina favoritgator i Jerusalem, Mehane Yehuda, strosandes, käkade stans bästa falafel, jordgubbar och ja du vet bara delade livet där för en stund. Tacksam för mina olika inspiratörer som gör att jag blir just den bästa versionen av mig.
Dagen efter du just upplevt din första magsjuka är du inte så stor och stark, men det gör liksom inget för jag behöver inte alltid vara det, typ väldigt sällan jag behöver vara det för Han som jag har med mig ja Han är min styrka, jag är Hans. Så just denna dagen tog jag en långsam promenad upp på olivberget, satte mig just här där jag föreställde mig att även Jesus satt då Han kom till Jerusalem. Just vid det tillfället, som du för övrigt kan läsa om i Lukasevangeliet 19:41-44, där Jesus gråter för staden. Ja, jag tror faktiskt Jesus grät ganska ofta, den här gången just för att Han såg hur människorna rusade omkring och där Hans bön blev ”tänk om du idag hade förstått, också du, vad som ger dig frid”. Jag tror att Han även har den gråten och just den bönen för oss idag när Han ser hur vi strävar efter allt möjligt som vi tror ger den där inre friden. Han längtar så inihoppsan mycket efter just dig att Han skulle kunna göra vad som helst men det behöver alltid få vara ditt eget val att komma till Honom. Han vill inte ha fångar, Han vill ha vänner. Vill du ta emot Jesus i ditt liv? Vad skulle hindra att du gjorde det idag?
En helt vanlig dag vid Jaffa porten i Jerusalem. Solen skiner och ett gäng ungdomar sprider glädje för förbipasserande med dans och sång. Glädje över livet är bland det bästa som finns. Tack!
Det här var bland det knasigaste jag varit med om, ett märkligt äventyr. En eftermiddag hängde jag med ett gäng konfirmander från Ockelbo och deras ledare. Dom blev guide runt Jerusalem och jag fick delas deras dag där en stund och höra om varför dom befann sig i Israel. Här har vi precis varit i gravkyrkan. Jag har lite svårt för just såna här platser just för att det har som oftast tendens till att bli lite för turistigt. Vi lyckades här att tajma en prosition så det blev ju totalt kaos i den här lilla kyrkan, för att inte tala om den här lilla ut-och ingången. Du vet, du kom knappt fram eller bakåt. Uttrycket som packade sillar fick liksom sig en helt ny betydelse, det är tur iallafall att jag inte har klaustrofobi. När vi kom ut kunde vi inte göra annat än att bara asgarva åt att vi just tajmade denna stund. Tacksam för att jag hade mitt fokus på flaggan för att hitta resten av gruppen. Ibland behöver vi liksom lite hjälp för att hitta fokus mitt där i bruset. Var hittar du ditt fokus när det brusar omkring dig?
En sån där skön fotbild. En stilla stund, mitt i bruset men ändå en bit ifrån. Stannar upp och påminns om allt jag under mina dagar har fått se, ja du vet det där stället från Jeremia 5:1″Gå runt på gatorna i Jerusalem och lägg märke till vad ni ser”. Det blev inte bara Jerusalem, det blev även en dag till Betlehem för att stödja det kristna som lever och bor där. Betlehem som du som Israel inte har möjligt att besöka, just för att du inte kan garanteras din säkerhet. Det finns ingen som tar ansvar för dig då du är där. Du kan som guide söka särskilt tillstånd för att få åka dit då du innan och efter ringer och säger att du är ok. Även de kristna har det svårt vilket gör mitt val lätt att varje gång jag är där få möjlighet att visa mitt stöd med både besök och handla något från deras affär.
Shma Israel – Hör o Israel, Herren vår Gud, Herren är en. Redan i 1 Mos 12:3 säger Gud ”Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska alla jordens släkten bli välsignade.” Ja, du vet att Gud menar något när Han redan i sin första bok säger något. Vi behöver fortsätta att välsigna Israel, det är Guds utvalda folk. Jag finner även att ju mer jag välsignar detta land desto mer välsignad tillbaka blir jag, ja likt det löfte som Gud gav. Precis så även denna gång. En god vän sa under en av mina resor att första gången du är i Israel så tror du att du har valt att åka till Israel men det är inte så, Gud har utvalt dig för det här landet. Alltså det är stort, lilla jag, vad kan jag göra för Israel? Fortsätta be och välsigna vilket innebär att tala gott om detta Guds utvalda!
Jag tror att jag nöjer mig så för den här gången, skulle säkert kunna skriva så mycket mer men lämnar det till att du själv ska få längtan att uppleva detta ljuva land.
Tack Israel för den här gången. Nästa år i Jerusalem… som jag brukar säga. Nåja, vi får se. 🇮🇱💕 Du vet när man redan innan man gått på planet hem i Israel så har du liksom börjat sakna landet, då vet du att det liksom är oundvikligt att komma tillbaka. När och i vilket sammanhang, ja det vet Gud!
Med det så önskar jag dig en fortsatt fin dag och vecka och du glöm inte hur enormt genomälskad och grymt bra du är!
Kram Sara 🏃♀️❤️🙏🇮🇱
#tacksam #minresa #marathonsara #israel19 #ståuppförisrael #gudsutvaldafolk #inspiration #förebilder #fokus #genomälskad #fråninsidanochut #jesusgirl
Saras tankar 