Gokväll vänner!
Helgen börjar närma sig starten på en ny vecka, hoppas du haft en skön helg och fått göra det som ditt hjärta längtar efter och att du fått återhämta dig inför den vecka som nu ligger framför. Själv har jag jobbat och gick imorse av efter tre nätters jobb. Glädjen när du 07 på morgonen kommer ut och ser ett sånt där ljuvligt vitt snötäcke. Tystnaden blir sådär härligt påtaglig, inte bara för att det är söndag men det är liksom en slags förväntan i luften, vad händer nu?
Även idag hade vi ändrad gudstjänsttid till klockan 11 men idag kände min kropp att den behövde få sova efter nattjobben så det blev sömn i dryga fyra timmar för att sedan vakna och gå och fira min moster som imorn fyller 90 år. Det är något välsignat att sitta med släkten och samtala, just idag gjordes en gemensam bekant sig påmind under vårt samtal, där vi fick förundras över hur liten vår värld är och hur välsignat det är med vänner oavsett om man känt varandra i 40 år eller i 4 år.
Då det genom dagen fortsatt att snöa och lagt sig någon dryg decimeter så gjorde det sig påmind om den tanke som startade i mig för några veckor sedan, jo denna tanken är att ta sig an en svensk klassiker. Alltså du vet, det är verkligen så långt utanför min comfortzone som det kan vara, och samtidigt det där läskigt pirriga just för att en av momenten i klassikern är just Vasaloppet. 9 mil på skidor, jag som knappt har stått på längdskidor genom åren. Men idag gjorde jag mitt första pass, 4 km in på skidkontot, nu bara 8,6 mil kvar. En resa börjar med att ta första steget, eller i detta fallet ta första glidtaget. Jag kan ärligt säga att det skrämmer mig faktiskt lite, men du vet det är något visst med att inte låta sina rädslor få diktera livet. Skidade genom mitt ljuva snöklädda Jonsered och fick möta många goa blickar längs vägen. Säkert gladde jag även någon med min teknik som kommer att behöva finslipa på en del 😉
Jag förundras verkligen över den potential som lagts i mig, och tacksamheten över att jag inte går själv igenom det. För varje steg så känner jag Guds ledning och längtar efter att se mer av Hans plan för den resa Han har startat. Du vet det som Gud startar det slutför Han också. Min tacksamhet går även till goa vänner som ser den potential jag har, även när jag själv inte alla dagar ser det. Tänk va, att leva livet tillsammans med både Gud och fina vänner alltså det är bra grejer det.
Så välkommen att följa med på min resa. Tips och pepp mottages tacksamt. En fortsatt fin söndagkväll och start på veckan önskar jag dig. Ta hand om dig och glöm inte hur enormt genomälskad och grymt bra du är!
Kram Sara 🙏❤️
#tacksam #mittliv #marathonsara #ensvenksklassiker2020 #genomälskad #motmålet #runningforjesus #jesusgirl #minaolikaäventyr #vänskap
Saras tankar 