Det välsignade mötet

Gokväll vänner!

Den här dagen började i en tidig gryning, med riktning mot pingstkyrkan i Lidköping för att hämta ytterligare material inför lastningen och körningen ner till våra vänner i Kosovo. Det hade faktiskt varit ett äventyr att någon gång även få åka med den bilen som går ner, just för att se vilka möten det blir på vägen. Kanhända att jag kanske behöver jobba lite på min serbiska innan så jag kan samtala med föraren.

Den här gången tog vi vägen via Bullerbekämparen för att hämta ett släp så vi kunde lasta så mycket som möjligt. Du vet jag är verkligen så tacksam för vad min kropp klarar av, det här är sån där go vardagsträning när den är som bäst. En del saker är riktigt tunga, en del lite otympliga men det är ändå få grejer som jag inte fixar att bära och lyfta in i respektive bil. Sedan att vi är ett sånt härligt gott gäng med så olika gåvor som gör det tillsammans, ja det är ju det finaste med det. Jag tror verkligen Gud gillar när vi tillsammans får använda de gåvor vi fått för att tjäna varandra och förändra den här världen tillsammans, en blå plastsäck åt gången.

Såklart att när du stannar vid rödljuset att du bara måste ta en selfie för när du som jag har en förkärlek till stora bilar, ja då är ju lyckan total när du just för köra en sådan. Ibland undrar jag varför jag inte är just lastbilschaffis, vem vet det kanske är mitt nästa äventyr….hmm 😉

Ibland känns det liksom som om det är ett evighetsjobb att fylla lastbilen, lyckligtvis så är vi ju många som med sina olika förmågor får in det material som ska åka iväg. Tacksam för just alla de olika vänskaper jag har i mitt liv. Jag vågar faktiskt påstå att just varje vänskap berikar mig på så olika sätt, oavsett om det är en nära vän eller någon jag träffar en gång var tredje månad. Det handlar om vad jag gör med just det mötet då vi träffas.

Just det här mötet blev så välsignat. En serbisk lastbilschafför, jag vill inte försöka att stava hans namn för det skulle nog bara bli fel. Han kan väldigt knapp engelska. Jag kan ingen serbiska. Men vi möts, kontrasterna i våra liv får vi dela för en stund. Han visar mig fotografi på sin 7åriga dotter. Vi tar en kopp kaffe, sitter tysta tillsammans en stund. Du vet ibland, eller kanske ganska ofta har jag märkt, behövs oftast inte så mycket ord för det där riktigt goa välsignade mötet…ja precis som den här gången. Jag får även ett stort hopp då just det är en serbisk chaffis som kör ner vår bil, ner till Kosovo. Min bön är just att mötet även ska bli lika välsignat när bilen når fram, att kontrasterna inte ska vara så stora. Att vi liksom ska kunna se mot framtiden, en framtid där vi lever tillsammans utan ondska som gör att du istället för att hata kan älska din nästa. Wow, jag längtar. Tack för hoppet som jag ständigt får såna där goa påminnelser om.

Jag väljer att säga på återseende, för vem vet nästa gång jag är i Kosovo så kanske jag har förmånen att just få det där välsignade mötet igen, utan ord men med en kärlek och värme som inte riktigt går att beskriva utan bara få bemöta den… ja sådär helt ovillkorligt liksom som Jesus själv skulle ha gjort. Jag väljer att tro, jag väljer att fokusera just på det hoppet.

Hoppas din dag har varit lika fin som min har varit, om inte så vill jag ändå önska dig en välsignad natt och att din dag imorn får bli sådär härligt fin. Ta hand om dig och glöm inte hur enormt genomälskad du är!

Kram Sara ❤️🙏

#tacksam #mittliv #jesusgirl #välsignad #kosova #kosovo #vännerärgudsvälsignelse #hopp #genomälskad #ovillkorligkärlek