Hej vänner!
Låt mig börja med en vers från 1:a Tessalonikerbrevet 5:18 där det står så här: ”och tacka Gud under alla livets förhållanden”.
Ja, det är någon visst när jag inte låter mina omständigheter påverka mig från att hålla fokus. Du vet livet är ju fullt av omständigheter, och det ser naturligtvis olika ut för oss alla men häng med i min förmiddag den här något blåsigt regniga onsdag.
Med två kvällsskift i kroppen, med patienter som varit tunga båda fysiskt och mentalt, vaknade jag imorse. Min lediga dag. Ligger och småsnoozar sådär härligt och lyssnar på regnet som strilar utanför fönstret. Klockan är inte ens sju, men som den morgonmänniska jag är så lirkar jag mig ändå upp ur sängen efter en stund av uppvaknade. Jag startar min dag som jag alltid gör, jo du vet säkert, med att vara med Gud och i Hans ord och fylla på mig för just den här dagen och hitta fokuset som behövs för just idag. Jo, fokuset för min långrunda med löpning som idag stod på schemat. Omständigheterna talade egentligen bara för att bli kvar inne, i mysbrallorna med en bra bok och god kaffe. Det var verkligen inte lockande att ge sig ut i det vädret som idag visade sig utanför fönstret, både snålblåst och regn på tvären. Vad hände med det där goa höstvädret som varit dagarna innan?
Du kanske inte tycker att detta är någon märkvärdig omständighet men tro mig, fortfarande varje steg innan löprundan är lite av en kamp. Under och efter är det bara skönt men innan ja där är jag så tacksam att jag har blicken fäst på målet som hjälper mig att hålla fokus.
Turligt nog så har jag iallafall vacker omgivning att springa i som även det är en del i att hjälpa mig trotsa omständigheterna som säger att ligga kvar på soffan. Vi har alla olika omständigheter. Vad gör du med dina omständighet? Vilka låter du få påverka dig till det bättre och vilka behöver du hjälp att komma förbi? Dela gärna dina tankar kring detta.
Är det någon mer än jag som gillar att springa på hemmavan mark? Jovisst gillar jag även att ta nya spår men det är något visst med just spår jag tagit förrut, jag vet precis vilket tempo jag kan hålla. Jag vet vart jag behöver hålla igen och vart jag kan ösa på lite extra. Visst, kan det bli att jag liksom rundar samma sträcka men vad gör det tänker jag.
Skulle nog vilja säga att det fanns nog inte en torr fläck på mig efter dagens runda, en blandning av svett och höstens blåsiga regnskur gjorde den här löparen genomdränkt men som den jag är så gillar jag ju mina påminnelser och väljer ändå att se det som genomdränkt av Guds ljuva kärlek. Blev också under rundan väldigt tacksam för det bibelord jag startade min dag med imorse, det fick bli en påminnelse om att fortsätta mot målet även när omständigheterna säger tvärtom. Jag är inte mina omständigheter, jag är fast ankrad hos Han som kallar mig till att vara uthållig. Jag är barn till en Kung. Som du ser hur jag startar min dag kommer att vara avgörande för hur den resterande dagen blir. Vart jag väljer att lägga mitt fokus.
Varje steg jag tar där är jag. En fot framför den andra och tillslut så har jag kommit fram. Dagens steg mätte upp till 20000 meter i ett gott tempo. Kände en liten seghet mot slutet, kanhända var det för att jag inte hade med mig varken dryck eller någon form av energi. Varför har jag så svårt att ta med mig det ut när jag träningsspringer men när jag springer lopp så är det en självklarhet. Någon mer som känner igen sig? Dela gärna dina tankar kring mina tankar och frågor och känn dig även fri att ställa frågor tillbaks.
Hur ser din dag ut? Oavsett hur den ser ut, vad gör du med det som din dag ger dig? Välsignelse över dig och du glöm inte hur grymt bra och enormt genomälskad du är!
Kram Sara ❤️👊
#tacksam #mittliv #genomälskad #fokus #motmålet #marathontjej #lonesomerunners #20000meter #älskalöpning #minaolikaomständigheter
Saras tankar 