Hej vänner!
Tänkte att jag skulle skriva något som jag inte skrivit förut, nämligen en racerapport från min halvmara i helgen. Hade jag varit lite mer allert så hade jag naturligtvis tagit fler bilder under själva loppet men det får bli nästa gång. I denna rapport får ni hålla till goda med bilder före och efter loppet.
Resan började en fredags förmiddag med en god förmiddagskaffe i väntan på tåget där jag för övrigt fick ett väldigt trevligt samtal med en resenär som skulle hälsa på en vännina i Värmland. Jag gillar såna där spontan möten, ja där du för ett ögonblick får stanna upp och dela livet för en stund istället för att bara vara i din egen värld, vilket även det har sin charm i sin tid. Hoppas för övrigt kvinnan fick en sån där härlig helg tillsammans med sin vän som hon inte träffat på ett tag.
Jönköping var målet för min resa, en väldig trevlig och mysig stad som det säkert kommer bli fler besök till.
Direkt från tåget till Expon för att hämta ut min nummerlapp. Ja, det är ändå något visst med Expo områden, där du liksom känner på stämningen inför det stundande loppet, inhandlar någon ny träningsprylar, får lite tips om träning och teknik eller som för mig just denna dag när en person knackar mig på ryggen och frågar om en intervju, som övrigt var från Sveriges radio Jönköping. Ja, det är inte ofta jag blir sådär nervös så jag stammar men en spontanintervju i radio var tydligen ett av de tillfällena. Nåja, jag bjuder på det och hoppas att det jag sa ändå fick bli till inspiration för de som lyssnade.
Efter hämtning av nummerlapp och på väg för incheckning på mitt hotell slår jag mig ner och njuter av en go sensommardag och har mitt sikte på målgången, mitt på munksjöbron var målet, det var faktiskt en rätt go målgång. Tack till Jönköpingsfolket för möjligheten att kunna ha bron avstängd i stort sett en hel lördag. Väldigt värdefullt och vilken pepp ni samtidigt bjöd på längs banan. Staden var verkligen redo!
Ute och strosar runt lite och rekar kring banan. Detta var nog den enda platta sträckan på hela banan. Insåg inte hur mycket backar det finns i Jönköping, som jag inte riktigt var beredd på. Det var väldigt mycket uppför och visst kroppen svarade ändå hyfsat bra på det men det gick något långsammare än vad det brukar göra. Men ett av syftena med just detta lopp var för en liten formcheck inför mitt första maraton som väntar i november. Ja, nu vet jag mer vad jag behöver öva på. Det kommer att stå mycket backträning på schemat framöver, både intervaller men även bara att mata i den där riktigt långsega backen. Det var för övrigt en väldigt vacker sträcka väl där uppe på toppen.
Det var en riktigt härlig stämning där i Knektaparken, en halvtimma före start. Det var en något annorlunda start en vad jag är van vid. Alla löpare skulle starta samtidigt. Oj, tänkte jag först, det här kommer bli kaos. Men märk min förvåning, vilken otroligt smidig start det blev. Så vart alla iväg, både de som skulle springa maraton och även de, precis som jag, som skulle springa halvmaran. Första 8 kilometrarna tog jag rygg på en kille som var där för att just hålla farten för en viss tid. Jag insåg vilken skön känsla det var att ha någon som höll tempot, ja du vet någon som sprang före. Jag tror att det var vid en av vätskestationerna som jag tappade bort honom så då fick jag liksom känna takten själv, vilket gick bra. Tacksam för bra pulsklocka som hjälper mig på vägen och ben som är van vid vilken fart jag springer långt i. Jo, som sagt det märkes i benen att det var lite mer uppför en vanlig. Efter cirka 17 km kände jag att jag blev väldigt trött i ljumskarna vilket jag aldrig riktigt känt förut. Tog det lite lugnare, gick även något av den sista biten. När jag väl kommit i mål och stretchat lite kändes det ok i ljumskarna igen. Skulle jag kanske tagit mig tid att längs banan stretchat lite? Kom gärna med tips.
Alltså det är verkligen något visst med att springa över mållinjen. Egentligen spelar inte tiden någon roll, som övrigt den här gången blev 2:27, men för mig är det en seger att ha klarat att springa 21 km. Jag springer varje steg med stolthet, stolt över den fina kropp som givits mig att förvalta på bästa sätt. Stolt över att kunna säga hur mycket jag älskar min kropp från tå till topp. Tacksam för varje äventyr som jag får uppleva i min vardag. Löpningen har kommit att bli ett sätt som hjälper mig att hålla fokus i vardagen, ja jag skulle vilja säga att när Gud ser vilka passioner vi har i livet så använder Han dessa för att komma närmre oss. Precis så med löpningen, i varje lopp, varje träningsrunda så liksom påminns jag på ett särskilt sätt om Guds ljuva närvaro och hur viktigt det är med uthålligheten och fokuset. Inte bara just för min runda, utan för livet och vardagen i sin helhet.
Jag vill avsluta med ett bibelord från 1:a korintierbrevet 9:24, ett ord som är med mig i varje steg jag tar. ”Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det”
Vad är ditt syfte och mening? Vad får dig att kliva upp varje morgon? Vad gör du med det som getts dig? Hur förvaltar du ditt liv?
Det var mitt första lopp som jag sprang i en annan stad, en helt klart spännande upplevelse med många fina möten. Kanske möten som blev just där och då eller så blir det ett på återseende. Ett möte som blir till återseende är Jönköping, en vacker stad och ser fram emot fler möten med både städer och människor.
Hoppas din vecka har startat på ett välsignat sätt och att du får fina möten under dagarna som kommer. Ta hand om dig och glöm inte hur enormt grymt bra du är!
Kram Sara ❤️👊
#tacksam #mittliv #älskalöpning #fokus #uthållighet #jesusgirl #jönköpinghalvmaraton2018 #jönköping #älskad #insidanochut
Saras tankar 