Gokväll vänner!
Wow alltså vilken dag och tacksamheten att den sköna värmen är tillbaka, säger hon som verkligen älskar denna årstid just för att jag behöver inte frysa eller snarare jag kan vara i shorts och linne och inte frysa. Ja, vem gillar inte det 😉☀️
Den här dagen har liksom bara varit sådär härligt ljuvligt perfekt, ja precis som en ledig dag i mitt liv kan vara.
Dagen började med en, för mig, lång sovmorgon. Halv nio rullades ögonen upp och låg och bara vaknade till sådär skönt man gör när du vet att en ledig dag väntar. Nåja, morgonkaffet och min tid med Gud stod på schemat. Det blev en liten kortis för det väntades finbesök av två goa vänner som gästade min gräsmatta i förmiddagssolen med gofika och många härliga skratt.
Lite lunch intogs för att sedan ge mig ut på vift i den stora staden Göteborg. Med mig hade jag min kamera och gick runt och strosade och njöt av ett sånt där härligt sommarsverige. Ett Sverige där glassätande och måssången är ett givet inslag. Denna dag i Göteborg var det tydligen även någon slag musikfestival så gatorna och den vackra rosenträdgården fylldes av både slagverk och blåsare. Vackert på sitt sätt.
Mitt i den värmen så passade jag på att sätta mig på mitt favvocafe och liksom bara vila benen för en stund och njuta av folkvimlet i väntan på att min vän skulle sluta jobbet så vi kunde förbereda lite saker inför ett av sommarens äventyr. Alltså vänner och äventyr, ja det är fina grejer det.
Bussen tog mig efter en trevlig stund tillsammans hem. På väg hem sitter jag och funderar på vilken sorts löppass jag är sugen på, då jag påminns från vårt samtal tidigare att vi talat om vilka sträcker jag brukar springa och naturligtvis berättade jag om vilken min värsta distans är, jag kalla det min svaghet. Eftersom jag inte hade planerat en sträcka idag så tänkte jag, ja nåväl jag kör på den sträckan idag. Och mycket riktigt det är fortfarande min värsta distans, kommer nog alltid att vara. Jag har liksom bara svårt att hitta flytet, just för att fokuset går till att inte helt kräkas och falla ihop. Märkligt ändå på något vis hur löpningen bjuder på så mycket olika känslor. Men som den löpare, och tjej, jag är så gillar jag att jobba på mina svagheter för det är ju där jag blir bättre. Och visst, när väl rundan är gjord är jag enormt tacksam och ser ändå att tempot förbättrats sedan förra rundan med just den här distansen. Så, mina 5 kilometer just bring it on!
Bjuder här på två post femkilometers nervarvningsbilder. Tacksam för nervarvning och att jag inte låter mina svagheter hindra mig från att nå mina mål och ge mig ut på mina olika äventyr.
Vad är dina svagheter? Hur möter du det som är jobbigt?
Sitter nu och njuter av en ljuvlig kväll på bästa uteplatsen och liksom bara fylls av tacksamhet över hur välsignad jag är, på så många olika sätt. Med det så vill jag önska dig en fortsatt härligt välsignad kväll och en god natt, och du glöm inte hur grymt bra du är!
Kram Sara ❤️👊
#tacksam #livet #vännerärbragrejer #älskalöpning #minasvagheter #minaolikaäventyr #jesusgirl #femkilometer
Saras tankar 