Östadkulle

Det börjar en morgon mitt i sommaren. Vid första anblick så såg vädret lite svajigt ut, ett mörkt moln som skulle kunnat bli ett problem men bara några få små regnskurar som mötte mig under min cykeltur ut mot ett nytt mål. Jag har aldrig varit just i den här lilla byn. Vilken by? Jo, Östadkulle, 4,8 mil från min egen lilla hemby. Varför just här kanske du tänker, jo för att den här gången hälsa på min vän Elin där hon bor i det solgulaste huset du kan tänka dig ja där var liksom bara hönsen som saknades 😉

Eftersom jag inte riktigt hade koll på cykelvägen så tänkte jag att nåja min telefonkarta brukar ju funka fint. Ja, den funkade även denna gång, den tog mig till mitt mål men en liten detalj var att den tyckte jag skulle ta skogsvägen och då menar jag verkligen skogsväg. På bilden har jag nästan kommit fram till vägen igen men råkade hamna på ett mountainbike trail så blev till att gå en liten del av sträckan då min cykel inte hade gillat alla stockar och stenar, ett äventyr blev det verkligen. På hemvägen lyckades jag att hitta asfaltsvägen så då kunde jag trycka på som jag är van vid. Livets väg blir inte alltid som man tänkt sig men som oftast inte mindre intressant för det, handlar om vilken inställning jag har. 

Som det lilla asfaltsbarn jag är så blir man såhär glad, för att inte tala om cykelns glädje, när man äntligt når ett bra underlag igen. Skogen gillar jag att springa och gå i men insåg att trailcykling inte är min grej, det lämnar jag till lillbrorsan. 👊🚴‍♀️😜

Alltså säger bara wow, men så mycket fint man får uppleva när man är ute på tur. Det är så vackert så det nästan gör ont. Gillar att ta mig tiden att bara njuta, det är som ro för själen. 

Jomenvisst, jag började närma mig. Även om resan är ett äventyr så är det ändå något visst med att nå sitt mål. Vad jag inte riktigt visste att här väntade bland annat nybakad rabarberpaj, jag menar vem vill inte komma fram till det. 😜

Målbilden. Fantastiskt känsla även om det inte var en jättelång sträcka men det där med att slutföra det man startat, det är något visst med det. Tog en liten paus med, som sagt, gofika och trevligt sällskap. 

Tack för både fint välkomnade i ditt hem och mycket go fika. Kaffe och rabarber paj, det kommer ingen bild på den för det hade gjort din längtan alldeles för stor för wow alltså… 😜

På återseende inom kort…

Det här är något av det bästa efter träning, att liksom bara varva ner, utvärdera och bara liksom fyllas av enorm tacksamhet för allt min kropp klarar av, så tacksam för att allt bara funkar och att en sträcka på 9,6 mil inte är några bekymmer att ta på ett par timmar. Man blir ju lite sugen på en mer rejäl cykelsemester efter denna sommar då det blivit många dagsturer, nåja vi får se vad framtiden har med sig. Det är en del av äventyret det också. ☀️😜

Nu blir det en lugn och go kväll i min lägenhet med lite gosaker, tänker att jag har ju ändå semester och det är ju sedan länge känt att då får man äta gott 😂

Vill önska dig en go sommarkväll där du är just ikväll och glöm inte hur grymt bra du är! 😘👊