Malaki – vårt gemensamma testamentes sista bok. Man är inte helt säker på vem som skrivit denna bok, det kan ha vart Esra eller kanske Nehemja?! På hebreiska betyder iallafall Malaki – sändebud.
Tänk dig att i alla år så har Israels folk hört från Gud med löften och råd och ja allt möjligt, och så helt plötsligt så blir det tyst. Löftet om sändebudet blir det sista som Israels folk får läsa. Sedan blir det tyst, i dryga 400 år. Hur fixade dom det? Levde dom just på de löften som tidigare givits? Förstod dom vem sändebudet, som det skrivs om i Malaki, vem det var? Det blev tyst, vad vi vet. Men kan det vara så att Gud ändå gick och visade sina små tecken och påminde om sin närvaro? På mitt lite barnsliga sätt vill jag ändå tro det. Kanske Han inte var lika tydlig som tidigare men Han fanns där.
Oavsett hur tyst Gud är i våra liv just nu, eller inte. Kanske Han talar för fullt. Ja, oavsett så är Han alltid närvarande. Ibland får vi liksom leva på de löften som tidigare givits och påminna oss om det som kommer. För sändebudet kommer! I allt som pågår i världen nu så är det där jag sätter mitt hopp. Det är ingen snuttefilt utan det är verkligt HOPP! 400 år är lång tid. Låt oss hoppas att det inte dröjer så länge, men om det gör det så låt oss hjälpa varandra att hoppas och vara uthålliga. Spring med glädjebudskapet i det lopp som just DU har blivit kallad att springa!
Nu ska jag jag njuta av en god dag och tacksamheten över en så fin lägenhet som jag kan mysa i dagar då regnet öser ner.
Ta hand om dig och glöm inte hur enormt genomälskad och grymt bra du är!
Kram Sara 🤗🙏
Saras tankar 