Race day

Hej vänner!

Så då var äntligen dagen här, 4 november och dagen för mitt första marathon. Dags att se vad uthållig träning har haft för effekt. Var väldigt nervös innan men du vet det där härligt pirrigt nervösa. Dagen börjande tidigt, klockan 04:00 hade vi beställt väckning till, turligt nog så ställde vi om till vintertid denna helg så det blev ju en extra sovtimma. Klockan 05:00 satt vi i bussen som skulle ta oss till starten på Verrazzano bron. Min startskott gick 10:40.

Det var en kall morgon så tack vare tips från tidigare löpare så hade jag med mig varma överdragningskläder, ja för som du vet så gillar jag ju inte att frysa.

Alltså vilken startområde som hade byggts upp, det var liksom som olika ”byar”. Jag var i den orangea byn där det bjöds på allt möjligt gott att ladda med inför loppet, ja allt från gott morgonkaffe och bagels till bananer energibars att ha med sig under loppet. Tog med mig en bar som jag tänkte kunde komma väl till pass under loppet men den behövdes inte då det var så väl arrangerat med vätskestationer var femte kilometer med både vatten och energidryck i form av Gatorade som faktiskt var riktigt god. Inbillade mig säkert men det kändes som det gav lite extra energi.

Hade hört att starten skulle vara lite tuff så jag var inställd på att ta det lugnt i början. Så med blicken mot Manhattan så satte jag iväg mot mina 42843 meter eller 26.2 miles och det var en riktigt go start. Hittade genast det där goa tempot för ett långlopp och började mata steg för att komma ett steg närmre målet.

Cirka 80000 löpare som har samma mål, att springa över den där mållinjen i Central park. Och för hjälp att nå det målet så var New York borna redo, alltså wow vilken stämning längs hela banan. Jag vill nästan säga att det var som en magisk stämning. Helt okända som hejar på och då dom ser min svenska tröja skriker ”come on Sweden” eller när man hör ”heja Sverige”, ja det var liksom som om man nästan flög fram genom New Yorks fem olika stadsdelar. Du vet när jag kom ner på 1 avenyn och 68:e gatan och i stort sett hela vägen upp till Bronx, så hör jag musik och hejarop. En stor bonus var även att jag fick syn på delar av min fina familj. Tack för ert enormt goa support och hejarop.

Jag förvånas verkligen fortfarande över vad den här fina kroppen klarar av, ja nu 5 år sen jag tog steget och började träna och för 1 vecka sedan firade jag 40 år och nu ett marathonlopp. Fram till 35km kändes det helt ok, sedan började det kännas i benen att dom sprungit och hållt igång ett tag. Men jag tog tag i fokusblicken. Hittade fokus, inte i mina omständigheter utan jag hade blicken fäst på målet och fortsatte med ett steg åt gången.

Känslan när du bara är ett fåtal steg från den där mållinjen. Du hör speakerrösten, hela Central park liksom ekar av hejarop som bär fram varenda löpare. Alltså glädjetårar över vetskapen att jag faktiskt fixade det. Hittar knappt orden för att beskriva just den känslan jag har då jag springer just här, ett stenkast från mål. Glädje och tacksamhet är två ord som iallafall fyller både kropp och själ.

MÅL!! Jag fixade det. 5:17:57 blev tiden för mitt första marathon. Så otroligt nöjd och glad över min fantastiska kropp. Uthållighet gör att du klarar de utmaningar som du tar dig an. Tack till min fina familj som har varit här på plats och hejat och firat med mig. Tack till alla fina vänner som peppat och pushat från det att jag först började träna och knappt visste vad ett utfall var till goa löprundor som tagits och helt enkelt goa vänner som finns där i vått och torrt och tror på mig. TACK ❤️

Denna vackra medalj. Resultatet av uthållig träning. En av många kanske, iallafall en av två. Ja, du vet jag har ju varit anmäld till två marathon innan jag ens sprungit det första. Vill verkligen uppmuntra dig till att gå efter dina mål. Har du utmaningar som är läskiga? Våga, vem vet det kanske slutar med att du övervinner rädslor och får dig att bli den bästa versionen av dig själv. Du vet att liksom lära sig själv att älska sin kropp från insidan och ut, att få vara i den identitet som vi är skapade att vara. Det är bra grejer det!

Alltså jag skulle säkert kunna skriva hur mycket som helst om det här marathonet, och samtidigt så kan jag inte sätta ord på hela upplevelsen. Det jag väljer att avsluta just den här race-rapporten med är två av mina favvoord; Glädje och Tacksamhet!

Har ytterligare ett par dagar som jag får njuta av denna härliga stad, även om jag just nu har en lite lustig gångstil men det är bara en bonus för New yorkborna att få uppleva.

Ta hand om dig och glöm inte hur grymt bra just du är.

Kram och tack från New York,

Sara 🏃‍♀️❤️🙏

#tacksam #mittliv #marathonsara #tcsnycmarathon2018 #uthållighet #motmålet #älskalöpning #jesusgirl #fokusblicken #familj #vänner #glädje