Gomiddag vänner!
Vaknar till ett strilande mot fönstret mellan mina jobbnätter. Några dagar sedan jag kom hem och börjar sortera i tankar kring vad just den här resan till mina vänner i Kosovo fört med sig.
Första gången jag fick förmånen att uppleva detta land var 2017, och det har blivit ett antal återbesök sedan dess. Varför? Ja, kanske helt enkelt för att det är så gott att se vad Gud gör på en plats när människor är villiga att säga ja till Hans kallelse. Det är inte ett lätt land att vara kristen i men att vara kristen kanske inte ska vara lätt. Det kanske måste komma med ett pris?!
Efter mellanlandning i München, som för övrigt jag klassar som både rörig och organiserad flygplats, landar vi i Pristina på onsdagkvällen. Blir upphämtade och får ett härligt välkomnade. Kommer till kyrkan och möts av denna skylt som är för hela staden att se på väggen utanför kyrkan ”Jesus sa: jag är uppståndelsen och livet, den som tror på mig ska ha liv och liv i överflöd.” Wow men gillar deras sätt som kommer så naturligt att visa vem Jesus är.
Varje morgon samlas vi för att be tillsammans. Stämma av vad alla gör och hur vi mår. Om det är något särkilt som behöver göras eller tänkas på. Just denna morgon var det fokus på lovsång, och vad vi lyssnar på. Låt lovsången vara det som låter från mitt liv 🙏
Tacksam att oavsett vart jag är på jorden att få möjligheten att fira gudstjänst med nattvard. Tack Jesus för det liv som Du ger.
Kaçanik, som ligger i södra Kosovo, är en stad som har lagts lite extra på mitt hjärta. Kanske för att i början fanns inte en enda kristen här. Fortfarande väldigt få men att jag fick dela mitt vittnesbörd om hur fantastiskt skapade vi är, det är stort. Här tillsammans med en kvinnogrupp som träffas varje vecka för att dela livet. Just idag var det sommaravslutning och varje kvinna hade med sig varsin maträtt som det bjöds på. Om jag blev mätt?! Definitivt 🤪 och väldigt gott.
Att få dela livet och tron över generationer och kulturer är något väldigt vackert. Jag lär mig att bli mer ödmjuk, fortfarande långt kvar 😉. Jag får en tacksamhet över hur välsignad jag är. Ibland tar jag livet och tron så för givet så tack för alla mina goda påminnelser om att se detaljerna.
En härlig stund tillsammans vid kyrkan i staden Mališevo där denna dagen bjöd på barnmöte. Ett fantastiskt arbete tillsammans med kyrkan i Pristina där barnen får höra om de goda nyheter som Gud har för dom och vilket hopp det finns. Inspirerande att se.
Många goda samtal i olika sammanhang blev det tillsammans med mycket god mat. I Kosovo är det tradition när du välkomnar någon så tar du med den personen ut på middag. Så tacksam för allt gått vi fått ta del av, och inte bara mat. Här tillsammans med Pastor Artur, en sann förebild och ledare för sin församling.
Just detta är inte en av våra bilar utan en bil från Tyskland som just anlänt. Såg lite hur dom packade och la lite tips i minnet.
Hopp för just en tid som denna. Hopp för Kosovo och det arbete som pågår där. Hopp för Sverige och allt som pågår här. Min bön är att vara en förebild för Guds rike. Tack att jag fått inspirerats och sträcka mig just en liten bit till på den resan.
Man kan ju inte låta bli att dela vår svenska fikakultur när det finns oreotårtor.
Tack Kosovo och mina vänner för den här gången. Vem vet om det blir ett möte till?! Gud vet. Jag är öppen för vad Du vill göra. Men tills dess så fortsätter jag att be om öppna dörrar, uthållighet och vila för de som arbetar för Ditt rike Gud. Amen 🙏🤗🇸🇪🇽🇰
Tack för förmånen att få vara med på olika äventyr. Vilka äventyr ligger på ditt hjärta? Kanske det är att hjälpa din granne att handla eller betala för kunden bakom dig i kaffekön. Oavsett vilket äventyr du är på så glöm inte Guds glädje och hopp.
Ha en fin helg vänner!
Kram Sara 🙏🤗
Saras tankar 